Vi glömmer aldrig Seyfo!

I sitt tal på assyriska centret i Hallunda pratade Berivan Öngörur om att hon med Berzan Botis överlämnande av assyriska mark, ser ett litet hopp om försoning växa fram men också ett hopp om att tystnaden och förnekelsen om folkmordet på assyrier, armenier och andra kristna folkgrupper under det Ottomanska riket äntligen kan upphöra.

Jag vill börja med att tack för inbjudan om att tala på denna historiska dag. Det är en ära för mig att få vara tillsammans med er. Tack!

Vänner,

när vi den 24 april hedrade minnet av de miljoner oskyldiga kvinnor, män och barn som dräptes på livet under det organiserade och systematiska folkmordet på assyrier, armenier och andra kristna minoriteter under ottomanska riket, började jag mitt tal med att ”det är en mörk dag för mänskligheten”. Idag 3 veckor senare står vi här och jag ser en glimta ljus tändas i mörkret, jag ser ett litet hopp växa fram.

I en tid då turkiska staten försöker konfiskera assyriska egendomar, senast med fallet Mor Gabriel klostret, träder en kurdisk man, Berzan Boti, fram för att ge tillbaka land som rätteligen tillhör det assyriska folket.

Som kurdiska med armeniska rötter, men framförallt en vän av rättvisa och mänskliga rättigheter, blir jag otroligt rörd men framför allt stolt över gesten från Berzan Boti. För även om det är en symbolisk handling så visar det att det finns personer som vågar stå upp för rättvisa, trots att man idag riskerar att häktas eller mördas för att man överhuvudtaget pratar om folkmordet och Seyfo i Turkiet.

Idag står vi tillsammans upp, assyrier, kurder, armenier och många andra, enade, som systrar och bröder, i Armenien, i Libanon och i Mardin, Midyat, Bagdad, Ainkawa, Ninve och Sverige. Och idag kräver vi tillsammans att förnekelsen och tystnaden om folkmordet och Seyfo upphör. Idag kräver vi att EU och hela det internationella samfundet, men framför allt Turkiet, en gång för alla och fullt ut ta ansvar för dessa brott mot mänskligheten genom att erkänna folkmorden som begicks i landet under åren 1915-23.

Ett erkännande av folkmordet är viktig av många olika skäl. Det är inte bara grundläggande för de drabbade folkgrupperna att äntligen få upprättelse men också för de efterlevande och andra minoriteter som finns kvar i Turkiet eller som lever i exil runt om i världen. Vi får inte glömma bort att själva syftet och tankarna bakom den dåvarande utresningen av den kristna befolkningen lever kvar än idag och står inskrivet i Turkiets konstitution. Ett resultat på denna brist på demokrati visade sig när den armeniske journalisten Hrant Dink på öppen gata mördades för att offentligt ha uttalats sig om folkmordet.

Vänner, Turkiet kan inte utvecklas till en fullvärdig demokrati om sanningen om dess förgångna och historia ständigt förnekas. Ett erkännande av folkmordet handlar inte bara om ett erkännande av ett mörkt kapitel i den turkiska historien utan handlar också i hög grad om främjandet av en demokratisk utveckling i Turkiet. Turkiet som land och den turkiska regeringen har därför en historisk chans att en gång för alla göra upp med historien men också göra sig av med rester från en tid som inte hör hemma i en demokrati. I förhandlingarna med kandidatlandet Turkiet måste EU lyfta denna fråga som en principiell viktig fråga om det överhuvudtaget ska bli aktuellt med framtida medlemskapsförhandlingar.

Folkmordet mot de kristna minoriteterna under det ottomanska riket, till skillnad från bland annat förintelsen av det judiska folket under andra världskriget i nazityskland, är fortfarande okänt för väldigt många runt om i Sverige och Europa. Denna brist på kunskap har lett till en stor lucka och bristande förståelse för den turkiska men också den europeiska historien. Det är därför hög tid att den svenska regeringen tar sitt ansvar för att inom ramen för Forum för levande historia, på samma sätt som med förintelsen av det judiska folket också lyfta upp och ständigt uppmärksamma folkmordet i Turkiet men också att den svenska riksdagen och regeringen erkänner folkmordet fullt ut. Annat vore ett stort hyckleri för ett land som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter!

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om ett erkännande av folkmordet, i den svenska riksdagen. Vi har tyvärr inte fått med oss de andra partierna. Men vi fortsätter att kämpa. Vi fortsätter att trycka på till den dagen den svenska regeringen tar sitt ansvar!

Vänner, den 7 juni är det val till EU-parlamentet. Den Europeiska Unionen har en viktig roll att spela i relationerna med Turkiet och frågan om ett erkännande av folkmordet 1915. Som en av de fyra toppkandidater på Vänsterpartiets lista, med armeniska rötter men framförallt en försvarare av mänskliga rättigheter och demokrati, kommer frågan om ett erkännande av folkmordet på assyrier, armenier och andra kristna minoriteter i Turkiet att vara såväl en personlig som politisk fråga som jag aktivt kommer att driva i EU-parlamentet.

Vi glömmer aldrig folkmordet, vi glömmer aldrig Seyfo!

Tack!

Berivan Öngörur